Ungefär såhär

Ungefär såhär

Hä'va're matchprogram!

DekadanserPosted by Jarelind Tue, August 01, 2017 15:01:54

Manchester United vann Europa League 2016/17 och undertecknad hade den dubiösa äran att följa med Zlatan, Pogba och The Special One under hela resan, från premiärförlusten på De Kuip till finalen på vår svenska nationalarena.

Längs den vägen plockade jag på mig en del memorabilia, i form av:

- Matchprogram från alla Uniteds hemmamatcher i EL

- Matchprogram + matchexklusiv vimpel från Feyenoord-United

- Matchprogram från finalen, med en Rio Ferdinand-signering inuti

Ni som till äventyrs lyssnar på podcasten Trea På Bollen hörde att där utlystes en liten tävling. Eller vad man nu ska kalla det. Svårt att tävla i supporterskap. Men. Hur som helst, det som gäller är alltså att maila treapabollen@gmail.com och berätta hur det kom sig att just DU började heja på Manchester United.

Var det en särskild match, 90-talets svarta bortatröjor, David Beckhams käklinje, Eric Cantonas krage, farmors favoritlag eller din tuffa fritidsledares tygmärken på Fjällrävenryggan som gjorde det?

Ingen anledning är för banal. Min podkamrat Christoffer började som bekant heja på United någon gång i juni 1999, av uppenbara skäl ... (Han kommer förneka detta, men ...)

Den ”bästa” anledningen, (som sagt, det är svårtävlat detta), får chansen att köpa memorabilia-paketet ovan. Vi har satt priset till 500 riksdaler, eller 300 för studenter/pensionärer, (nej, vi kommer inte kolla ID-handlingar, vi litar på er).

Varför kostar det pengar, undrar du. Jo, därför att vi vill gärna göra en liten skillnad då och då, när tillfälle ges. Den summa som kommer in kommer vi att matcha och sedan skickar vi pengarna, (dvs 600 eller 1000 kr, oavkortat naturligtvis), vidare till Alla Kvinnors Hus, eller liknande organisation om vinnaren har specifikt önskemål om sådan.

Kom igen nu, det är himla fina matchprogram. Cirka 550 sidor med färgtryck! Och monetära medel till ett gott ändamål. Plus att Christoffer blir sur om inte han får Rios autograf. Tre flugor i en smäll.

Jag slänger med ett sådant där band också, för nycklar eller eller passerkort. Ni vet, som man hade om man var semicool i en mellanstor stad under skatepunkåren. Det är plockat från Uniteds pressrum och med andra ord åtminstone en gnutta exklusivt.

Vi kan säga att ni har till Premier League-säsongsstarten på er.

/Niklas

Köp en jacka - bistå medmänniskor

DekadanserPosted by Jarelind Tue, January 19, 2016 16:50:45

Det är kallt som satan lite varstans just nu. Både här i Sverige och på andra platser i Europa. Jag har mer värme än jag behöver och ämnar således avyttra delar av den, i form av några jackor..
Min tanke är att om jag får en liten sedelbunt för dessa plagg, så kan vi hjälpa fler personer att frysa lite mindre. Istället för att skänka bort ett fåtal jackor kan jag, för pengarna ni köper dem för, införskaffa filtar, sockor eller nödpaket via Röda Korset och dylikt. (Givetvis ordnas gåvobevis/kvitto på att pengarna används till just detta, om så önskas.)
Värm andra genom att värma dig själv, ungefär så.

Kolla närmare (och lägg bud!) via länken här.

Objekten:

Lacoste, brun, storlek 52/4

Ett av de där huvudlösa köpen man gör, när man ignorerar att storleken är fel för att man tycker att plagget är så snyggt. Använts uppskattningsvis fem gånger genom åren. Inte allra senaste modell kanske, men tämligen ”tidlös” i sitt utseende. Fodrad.

Everest, grå, storlek M.

Visserligen en äldre modell (2005), men använd endast en enda gång. Under den f.d. TV-kanalen SPORT-Expressens premiärsändning från parallellslalom-SM i Flottsbrobacken. Dvs i nyskick. Dun och med andra ord vargavinterkompatibel.

Carharrt, grågrön, storlek M.

En lite kraftigare (ickefodrad) vår/höst-jacka. Som synes med en ansenlig mängd fickor på framsidan, utan krusiduller på ryggen. Har använts uppskattningsvis ett tiotal gånger, annars mestadels hängt i garderoben de senaste åren. Militärgrågrön i färgen, om det säger er något. Mer grå, om ni frågar mig, men den åsikten delas inte av alla har jag förstått.

Parkas, grön, storlek M.

Kan inte för mitt liv hitta något märke och om möjligt ännu mindre minnas var den är inhandlad. Stor ficka på magen. Enkel modell, huva och åtdragbar snörning i midjan. Egentligen aldrig använd, då jag personligen uppenbarligen anser det vara lite för krångligt att dra ytterplagg över huvudet istället för att kunna knäppa upp dem.

(Nej, jag har fortfarande, tydligen, inte lärt mig snurra bilder på jävla datorn.)

Try Walking In My Shoes ...

DekadanserPosted by Jarelind Sat, November 14, 2015 12:51:27

När detta skrivs är det bara ett par timmar kvar till redaktionsmöte inför sändningen av Sverige-Danmark.
Det känns mest som en vanvettig banalitet just nu, det som skulle bli en gastkramande fest på en fullsatt nationalarena.
För det är även dagen efter vansinnet i Paris. Det riktiga vansinnet, det förryckta, onda, vidriga våldet.
Det är svårt att ta in. Jag har nog inte riktigt gjort det än. Jag vet bara att allt annat känns förkrympt. Otillräckligt och meningslöst.

Men jag tänker göra det här ändå, det som jag tänkt göra idag. För just idag, den 14:e november, är det Internationella Diabetesdagen.
Jag minns hur jag kände när jag som tio-elvaåring läste om hur Pär Zetterberg (90-talister får googla) hanterade sin vardag, trots denna sjukdom. Och kan jag själv, som diabetiker, få någon tioåring i samma situation att åtminstone snudda vid den känslan så skulle det glädja mig.
Jag är ingen Pär Zetterberg och jag inser att ett fotbollsproffs för de flesta barn smäller högre än en simpel journalist, men kanske finns det i alla fall någon som är som jag var och hellre vill bli en blandning av Tintin och Arne Hegerfors än en välbetald bollsparkarkändis nånstans.
Hur som helst.
Apropå att sparka och apropå diabetikers inte sällsynta fotproblem:
Jag säljer mina dojor.

Under hösten har jag rensat i garderoben. En del har lämnats till Myrorna/Stadsmissionen och en del har jag gett direkt till de hemlösa som sitter i mina kvarter. Men det finns ett fåtal pinaler som jag tror kan göra mer nytta i form av monetär inkomst.
Detta par skor tillhör den kategorin. De är använda en enda gång, på en försäsongsmatch för några år sedan. Således som nya, även om de inte är av senaste modell.
(Länk till årets motsvarighet)

Det är ett par ljusbeigea Stone Island-kängor, storlek 44 (innermått 28 cm). Varma som satan, (därav ytterst begränsad användning från min sida).
Pris på årets modell är, som framgår av länken, 376 Euro, så det finns nog läge både för en köpare och för mig att "tjäna" en slant här. Min "vinst" kommer dock oavkortat att gå till Barndiabetesfonden, eller eventuellt direkt till någon av de lokala grenarna som anordnar aktiviteter för unga diabetiker, om köparen så önskar.

Så. Köp snygga (och varma) skor och ge pengar till forskning och/eller glädjespridning bland ett gäng ungar. Gör det bara.

Lägga bud på pjucken går bra att göra här.





Öka takten, sista ... dygnen.

DekadanserPosted by Jarelind Wed, July 29, 2015 11:11:47
Jag var lite för ivrig med att dra igång mitt auktionsprojekt. Alla bitar var inte riktigt på plats och jag skulle själv iväg på en semestervecka utan dator och annat tidsödande skräp, var tanken.
Men nu så.
Nu är jag hemma igen, lagom till slutspurten.

Och AIK-paketet är uppdaterat med en av Henok Goitom signerad matchtröja. En riktig matchtröja alltså, inte en replica från shopen. Den här har han svettats i.
(Jag är värdelös på datorer och allt som hör till, så jag vet inte hur man svänger bilden, ni får ha överseende.)
Till detta kommer en av de smått legendariska handdukar som förra veckan ofrivilligt färdades Armenien tur och retur.


Hammarby-paketet är alltjämt signerat Supportrarnas Matchprogram #100 och ett ex av filmen "Vi är bäst ändå", även det signerat av Kennedy Bakircioglu.
Dessutom sex stycken unika glasunderlägg, med bilder från Söderstadions sista strid. Eller vad man nu ska kalla det. Här är två av dem, som inte syns i annonsen:
(Ja, ni får luta er lite.)


Och det blårandiga paketet är Nyasha Mushekwis signerade matchtröja från segermatchen på Olympia i år. Kryddad med en (pussel)bild från sista allsvenska hemmamatchen på Stadion.

Drygt två dygn kvar. Växla upp nu!

Budvinnarna får vara med och tycka till om exakt var pengarna ska stoppas, men några förslag (och min grundtanke) är saker som Turinas Målvaktsfond, "Myggans" minnesfond, Grow Söderort, Sponsra en junis-projektet, tifo-grupper och liknande.

Jesper Lotts familj uttryckte en önskan om att tänka på Hjärnfonden, så det är ett alternativ också. Precis som tex barndiabetesfonden, eller barncancerfonden. En del kommer hur som helst gå till Segerströms minnesfond, trots att BP inte är med i paketform här.

Här är länkar:
AIK
Hammarby
Djurgården

Tack till Andreas Bjunér, Wille Bäckström, Bojan Djordjic mfl.

Kom och köp!

DekadanserPosted by Jarelind Fri, July 17, 2015 15:55:12
Tja.
Jag har slängt ut lite grejer på Tradera. Ni har två veckor på er att slåss om det.

Det är ett svartgult
http://www.tradera.com/item/2937/236895018/rasundabilder

... ett blårandigt
http://www.tradera.com/item/2937/236895207/dif-paketet

... och ett grönvitt
http://www.tradera.com/item/2937/236895387/bajenpaketet
... litet paket.

Idén till det här föddes för ett ganska bra tag sedan, men pga lathet och annat så har det inte blivit av förrän nu.
Ursprungstanken var att fördela intäkterna över minnesfonder för spelare och supportrar som lämnat oss alldeles för tidigt. Ni förstår säkert att jag tänker på profiler som Ivan Turina, Pontus Segerström, Jesper Lott och inte minst "Myggan".
Den tanken finns alltjämt där, men kan modifieras en aning. Jag kommer att återkomma mer exakt med vart pengarna tar vägen, efter att jag hunnit konsultera folk inom klubbarna. Men då vet ni åtminstone vad ni har att vänta er på ett ungefär. Helt klart är hur som helst att ALLA pengar som kommer in på dessa auktioner ska slussas vidare. Jag ska absolut inget ha, förutom glädjen i att kunna dra ett litet strå till 08-stacken.


Lite kort om prylarna:

AIK-paketet innehåller en hel massa (cirka 50) bilder från Råsundas sista höst. Några av dem är signerade av Daniel Tjernström, Johan Mjällby och Kenny Pavey. 20 stycken (av mig utvalda) har dessutom samlats i en liten fotobok.
Det är kanske inga konstverk rent kvalitetsmässigt, men det är unika bilder på så sätt att de bara finns utskrivna i ett ex av varje på dessa papperskopior och i fotoboken.
Bilderna är tagna från pressläktaren, från Norra, från gatan och till och med från Statoil-macken vid Solna C. Tänk att det går att sakna betong så djupt.
"Tjerna" har för övrigt galet stilig namnteckning, bara en sådan sak.


DIF-paketet innehåller Nyasha Mushekwis matchtröja. Alltså den han hade på sig när han hoppade in och ordnade tre pinnar på Olympia för några dagar sedan. Givetvis signerad av målskytten själv.
Förutom den klenoden finns ett 35-bitars pussel med en eldfängd och rökfylld bild från sista allsvenska matchen på Stadion. Jag tog den från pressläktaren, bort mot Sofia, och ja, självklart finns det en pelare med i bild också. Charmiga gamla Stadion.


Bajenpaketet innefattar ett ex av filmen "Vi är bäst ändå" och ett krispigt ex av Supportrarnas Matchprogram #100, båda signerade av Kennedy Bakircioglu.
Dessutom langar jag med sex stycken glasunderlägg, med sex olika bilder från Söderstadions sista sommar. Det är bilder tagna ur mitt perspektiv, före, under och efter match. Perfekta till seger- och/eller tröstgroggarna framöver. Eller bara när saknaden efter de gungande läktarna blir för överväldigande.


Jag riktar ett stort tack till Andreas Bjunér, filmmakaren som skänk ett ex till detta lilla projekt, och till Wille Bäckström, som stått ut med mitt tjat och ordnat tröjan från Super-Mush.
Och såklart ett enormt tack till alla ni som sprider detta så att det blir en budhets utan dess like. För Ivan, för Pontus, för Jesper, för Stefan.
För alla som var som oss.
För alla vars själ berörde all den där ljuvliga betongen, oavsett väderstreck. För de vi minnas och de vi kommer att minnas.
Tack för hjälpen.



Om angelägenhet

DekadanserPosted by Jarelind Sun, June 21, 2015 13:34:19
Journalistbeståndet tunnas ut undan för undan på det svenska herrlandslagets samlingar. Vissa kollegors ordväxlingar med förbundskapten Hamrén och dennes bundsförvanter andas allt mer konfrontation, allt mindre draperade med försök till ironialibi. Det fattas nästan 20.000 åskådare hemma mot Montenegro, trots att biljetterna säljs för halva priset under matchdagen. Den gula väggen, eller det gula rummet, från Paraguaymatchen i Berlin är avlägsen. Måldånet har blivit ett fjärran brus. Fler och fler av mina vänner och bekanta uttrycker allt mer distans till landslaget.

Därför hejar jag lite extra på vissa beståndsdelar av U21-landslaget denna sommar i Tjeckien.

Thomas Ravelli, Patrik Andersson, Johan Mjällby, Henrik Larsson med flera, med flera ... Spelare som starkt förknippas med enskilda klubbar. Inte alltid landslagets största stjärnor i varje match, men ändå namn som drar med sig supportrar.
Camp Sweden gör ett jättejobb (vid sidan av idiotier som banderoller med skriften "Bärs och luder"), men orkanerna uteblir. För att det ska storma från läktarplats krävs att "Bjärred" tar med sig MFF:are, att Mjällby tar alla AIK:are i hand och leder in dem på planen, att Allbäck spelar med ÖIS-emblemet på den gula tröjan, att Larsson får alla HIF:are att se Sverige som sitt landslag. Som sitt klubblag. Visst, det spelar en del skumma 08:or och göteborgare där också, men Henke är HIF. Det resonemanget.
Jag tror att det är väldigt viktigt. Minst. Kanske viktigare än väldigt viktigt.

Därför hejar jag lite extra på vissa beståndsdelar av U21-landslaget denna sommar i Tjeckien.

Zlatan Ibrahimovic är kanske den allra ståtligaste galjonsfigur svensk fotboll har stoltserat med på en gräsmatta. Det kan inte förnekas och ska inte förringas. Vi är inne på generation Z 2.0 på många håll. Många vill spela fotboll för att Zlatan spelar fotboll. Men utöver det ..?
Grundbulten Andreas Isaksson stack tidigt från TFF. Pierre Bengtsson hann aldrig riktigt rota sig i de svarta hjärtan som bultade på Råsunda. Kim Källström är en göteborgare som var på framgångsrik vift i Sthlm ett tag. Albin Ekdal gillas av oss alla, men drar knappast några högljudda BP-horder till matcherna. Emil Forsberg skimrar i olika nyanser av blått. Och så vidare. Jag ska bespara er en truppgenomgång, ni fattar vad jag far efter.
Och ja, Erkan Zengin är Bajen, men inte mer Bajen än Bajen är själva just nu.
Och Jonas Olsson är visserligen Landskrona in i märgen, på samma sätt som Ola Toivonens hjärta pumpar Degerforsrött, men ... kom igen.

Vi, eller landslaget, behöver identifikationen med fler av svensk fotbolls finest. Det vill säga de som står där i ur och skur och ser snedsparkarna av de som blev kvar, som dagdrömskt sjunger om att utlandsproffsen längtar hem, som startar insamlingar för att kunna ta hem knäskadade gamla ikoner om så bara för att få se dem halta runt en halv match i sin gamla borg igen.

Därför hejar jag lite extra på Alexander Milosevic och Robin Quaison, på Simon Tibbling, på Sam Larsson, på Branimir Hrgota. På de som redan har dubbla matchtröjor på, i våra ögon.
Och jag skickar en vädjande tanke till Patrik Carlgren, till Filip Helander och Pa Konate, till Arber Zeneli och Sebastian Holmén.
Stanna. Spela kvar. Tills den svarta, den himmelsblå eller den gula tröjan har tatuerats in, tills den finns i er försäsongskyliga andedräkt, som miniatyrregnbågar. Stanna, bara ett tag till. Vi behöver er.

Lek med tanken på Nabil Bahoui och Kennedy Bakirciouglu härjandes på varsin kant i höst. Tänk er urkraften i den tolfte spelarens lungor och strupar.
Tänk er att herrlandslaget i fotboll är AIK. Tänk er när det är Hammarby. När det är Djurgården. När det är MFF och HIF. När det är IFK. När det är din klubb. När det är du. Din angelägenhet.

Därför hejar jag lite extra på vissa beståndsdelar av U21-landslaget denna sommar i Tjeckien.

***

Förresten, imorgon (måndag) spelas det tredje avsnittet av poden Trea På Bollen in.
Finns på Acast och Itunes och alla möjliga sådana där ställen.



Trea på bollen

DekadanserPosted by Jarelind Wed, June 03, 2015 15:08:44
Varenda jävel är med pod numera. Så även jag. Eller vi. Mest Christoffer kanske. Men jag pratar också.
I väntan på itunes och alla andra så kallade plattformar finns avsnitt numero uno via min kamrats hemsida. Där finns även en programförklaring och i viss mån en ursäkt för allt på förhand.
Och ja, vi var tydligen tvåa på bollen även vad gällde namnet. Vi ska ordna det.
Håll till godo.

http://crackedcopy.se/leicester-p-semester/

På med era knickers så kör vi!

Handgranatskastande horor?

DekadanserPosted by Jarelind Thu, April 16, 2015 16:45:02
Jag hann skriva nästan 12.000 tecken i mer eller mindre affekt tidigare i veckan, efter att radioprogrammet Tendens i P1 totalhavererat.
Sedan besinnade jag mig, vilket till viss del kan vara en eufism för "fegade ur", och lät bli publiceringsknappen.

Det jag och många andra reagerade på var alltså dessa båda knappa halvtimmar:

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/529663?programid=3381

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/529702?programid=3381

Rent journalistiskt är det andra avsnittet ganska mycket mindre dåligt än det första. Men i mina öron är det trots allt problematiskt att ställa frågan "Vad tänker du om att det finns matcher där du inte kan ta med hela familjen eller dina barn?" och därigenom slå fast att det är så, att det finns sådana matcher. Ingen fråga om vad det är som gör att det finns de som anser att det är så. Detta ihop med förbluffande ogenomtänkta formuleringar som att "otämjd passion" beskrivs som någonting odelat bra, utan att reflektera över att det kanske är den där otämjda passionen som är granne med rädslan att få en handgranat kastad i skallen.
Och visst kan man reagera på att en person som får komma till tals drar paralleller mellan svenska fotbollssupportrar och Isis eller Ku Klux Klan, utan att få en följdfråga på det.

(Det första avsnittet är, ur ett journalistiskt perspektiv, så övermåttan uselt att jag inte ens vet var jag ska börja. Eller fortsätta. Så jag lämnar det därhän. Lyssning sker på egen risk.)

Handgranater, undrar ni? Ja, handgranater.
http://www.expressen.se/kronikorer/diamant-salihu/tusentals-skrek-forolampningar-i-kor/
Expressens Diamant Salihu har gått på två matcher de senaste åtta åren och vet därmed snudd på ingenting om hur det är att gå på fotboll i Sverige. Det är inte det som är problemet. Problemet är att han tar på sig, (eller åläggs?), att förklara för andra som inte vet någonting om hur det är att gå på fotboll i Sverige hur det är att gå på fotboll i Sverige.
Uppenbarligen känner sig Salihu obekväm, förvirrad och rädd. Det finns situationer i vardagen där jag känner likadant, i andra sammanhang. Och ingen kan sätta sig över en annan människas tolkningsföreträde vad gäller ens egna upplevelser.
Det Salihu upplever som skrämmande var nog, gissar jag, i mångt och mycket en liknande upplevelse som fick mig fast någon gång där i slutet av 80-talet. Som fick mig att tjata mig tillbaka till matcherna, med målsmans sällskap till en början.

Nåväl. Även om detta hann jag skriva en del, men känner mig inte längre nödgad att till viss del i princip upprepa vad Christoffer Eriksson och Elena Lövholm i dagarna formulerat på sina respektive bloggar.

http://crackedcopy.se/tjena-din-hora-hur-mar-du-idag/

http://blogg.svt.se/elenasfotbollsblogg/fotboll-och-javelskap/

Salihu fick såklart mothugg kors och tvärs i mailkorg och via Twitter. Det fick även honom att dra paralleller till "IS, gäng och SD". Fotbollssupportrar är en "lättkränkt mobb", tydligen mer så än ovan nämnda företeelser. (Man undrar hur många gnällmail han fått från IS, för att kunna sätta det i paritet med detta ...)
Visst finns det en hel del ömma tår i supporterled. Där finns det onekligen också saker att jobba på. Men handgranat-krönikor minskar inte direkt polemiken eller skruvar ner primalskriksljudnivån med vilken "diskussionerna" ofta förs.

Jag hade tänkt släppa det här helt, efter att ha varit latent förbannad i några dygn. Jag hade svårt att formulera alla tankar. För jag vill inte vara den som försvarar allt som görs i klubbars namn, eller den som negligerar att språkbruket fortfarande (även om det är milsvid skillnad mot det 90-tal under vilket jag växte upp) är ett högljutt vittnesmål om ett, i mina ögon, rejält sunkigt och mer eller mindre strukturellt inställnings- och omvärldsåskådningsdebacle vad gäller inte minst sexism.
Det FINNS problem. Det finns en viktig debatt att ta, som alla (eller iaf de allra flesta) skulle tjäna på, inbillar jag mig. Men just nu är det så många som vrålar så högt och hetsigt om helt befängda saker att den svårligen låter sig föras offentligt.

Newsflash för en massa människor: era barn hör, dessvärre, ord som hora, fitta och kuk på skolgården också. Eller på bussen. Eller läser i tidningar och hör på TV. Utan att det spelas en fotbollsmatch i nära anslutning. Det är inte ett isolerat problem på allsvenska arenor.
Argumenten och beskyllningarna och nidbilderna ... vi är väldigt många som inte känner igen oss. Vi är många som upplever matcher som det senaste 08-derbyt som en av årets absoluta höjdpunkter, alla kategorier.
Det är tusen och åter tusen vars lungor fylls under dessa timmar, vars ryggar sträcks och hjärtan bultar. Det är tusen och åter tusen som kramas. Det är tusen och åter tusen som lever. Och genom dem lever vår fotboll.
Man måste inte förstå det. Man måste inte tycka om det. Men man måste närma sig det med ett öppnare sinne än nu är fallet på många håll.

Nu är jag alldeles trött i skallen och jag ser att det här blev längre än jag hade tänkt, trots allt. Och då har jag svalt en del förtret och valt att inte ens gå in på andra ämnen som berörs i ovan länkade inslag och texter. Jag vet inte ens exakt vad jag vill med det här. Levde jag som jag lär borde jag således inte publicera det här heller. Men nu gör jag det ändå. Som mitt första inlägg på den här sidan. Jag får se hur länge jag låter det ligga kvar. Och när nästa eventuellt kommer. Den som lever får se.

Tack för ordet.